Emerichfondens vinnare i Uppsatstävlingen 2010 berättar.
Emerich,
Jag heter Jorunn Hellman. Våren 2010 mottog jag Emerichfondens pris för bästa uppsats, något som har betytt otroligt mycket för mig. Jag skriver nu för att berätta lite grann om vad jag har gjort sedan dess.
När vi sågs senast gick jag gymnasiets första årskurs. Först sommaren 2012 tog jag studenten, här i Värnamo. Sedan dess har jag passat på att se mig om i världen. Under hösten har jag i tre månaders tid besökt en mycket speciell kyrka i Costa Rica. Den verkar som en radikal röst i en väldigt konservativ miljö och arbetar för utsatta grupper i samhället. Papperslösa invandrare, ursprungsfolk, homo- och transexuella och kvinnor som lever med våld, för att nämna några grupper. I Costa Rica fick jag se hur man kan arbeta med förändring i praktiken, och jag fick uppleva att det oftast inte är så svårt som man tror.
Priset har som jag skrev haft stor betydelse för mitt liv. Dels för skrivandet. Jag har sedan jag fick motta priset haft ett mycket större självförtroende i att skriva, och försökter att utveckla den förmågan hela tiden. Under tiden i Costa Rica förde jag en blogg. Den kan man läsa genom länken: jorunnscostarica.blogg.se
Men kanske allra störst betydelse har det haft för min inställning. Numera vet jag att saker jag gör kan vara av värde också för andra. Jag har lärt mig att förändring handlar om att utbyta idéer och erfarenheter med andra, och sedan tillsammans ta mod och kraft till sig för att verka för det man tror på. Också hur viktigt det är att uppmuntra andras goda gärningar.
Jag står nu inför valet av framtida studier och yrke. Om man vill förändra saker, vad pluggar man då? Det är ingen enkel fråga i en tid som denna.
Stort tack åter igen, och all framtida lycka.
Varmaste hälsningar 2013-04-12
Jorunn Hellman
Tacktal av Malin Mattson vid prisutdelningen av 27Januaripriset 2013 till Nyköpings gymnasium, den 25 januari på skolan!
25 januari 2013
Kära vänner!
Idag är mitt hjärta alldeles fyllt av stor, varm och ödmjuk tacksamhet – så där så att det kluckar och vågar och nästan svämmar över. Och jag ska en kort stund faktiskt låta hjärtat svämma över och i alla fall symboliskt blöta ner er.
Kära Emerich och medlemmar i Emerichfonden! Jag är så tacksam över det erkännande ert pris innebär. Ni har sett och förstått hur djupt och innerligt vårt engagemang är. Ni vet att arbetet med att hålla minnet av och kunskapen om Förintelsen levande inte är något man trollar fram över en natt. Ni ger oss något som är viktigare än alla prispengar i världen – nämligen ett tillfälle att manifestera all den vilja, kärlek, insikt och styrka som vi här på skolan i så många år tillsammans låtit bära vårt arbete. Tack för det pris ni ger oss!
Kära elever! Jag är så tacksam över att få vara del av det som är vi och där jag tillsammans med er får verka för de viktigaste frågorna i världen, för människan och hennes okränkbara värde men också för insikter om det värsta människor kan göra mot människor. De elever som för 12 år sedan gjorde den första resan till Förintelsens platser i Polen dom kom hem fyllda av insikter och erfarenheter. Sedan dess har på olika sätt ni elever genom åren låtit denna resa förändra ert sätt att se på världen, gett er mod att ifrågasätta, fått er att se er själva i ett nytt ljus, öppnat era hjärtan och ögon för mänskliga djup och skapat vilja att föra era kunskaper vidare.
Jag känner ingen oro för framtiden eftersom jag vet hur mycket fint, ljust och klokt ni besitter. Jag vet också att alla ni som just nu förbereder och samlar er inför att resa på samma sätt kommer att bära era erfarenheter in i era fortsatta liv. Ni kommer att föra Emerichs berättelse vidare. Ni kommer att vårda och hålla minnet av Förintelsens offer levande. För det är jag så tacksam.
Kära kollegor! Utan er vore detta arbete omöjligt. Ni är alla så viktiga på så många olika sätt. Det ni varje dag verkar för är stommen och hjärtat i vår skolas liv. I alla sammanhang som handlar om engagemanget för demokrati och människovärde lyfter vi alltid tillsammans blicken och ni finns där med stöd, uppmuntrande tillrop och hjälpande händer. Det pris vi tar emot idag är ett pris som manifesterar allt det goda och viktiga vi tillsammans ger och skapar med och för våra elever. Jag är så stolt och så tacksam över att få vara er kollega.
Nu har jag låtit hjärtat svämma över en stund och avslutningsvis vill jag rikta ett sista tack till alla er som finns här idag och med er närvaro ger oss kraft och vilja att fortsätta arbeta för att hålla minnet av Förintelsen levande och för alla människors rätt att leva i frihet, trygghet och kärlek. Jag vill avsluta med den dikt av Stig Dagerman som vi alltid läser vid våra minnesceremonier på plats i Polen:
Jorden kan du inte göra om Men detta är redan så mycket
Stilla din häftiga själ att själva stjärnorna ler
Endast en sak kan du göra en hungrande människa mindre
En annan människa väl betyder en broder mer.
TACK!
En vecka med Emerich hösten 2012
För femtonde året i rad besökte Emerich Roth nyligen Gotland på inbjudan av Rädda Barnen. Besöken brukar vara en vecka och några år har det varit fler än ett besök. På dagarna organiseras skolbesök och på kvällarna är det olika möten. Denna gång middag med Rädda Barnens ungdomsgrupp, möte med pressen och träff med Gotland skolchef. Vid varje besök organiseras också ett offentligt kvällsmöte dit föräldrar får en särskild inbjudan.
Med sig hade Emerich denna gång Patrik Pelosio, som berättade om sitt kriminella förflutna och hur han lyckades lämna det bakom sig.
För mig som är med ute i skolorna är det härligt att se hur otroligt väl dessa besök tas emot. Många elever har både skrivit och själva kommit fram och berättat efteråt att det här besöket var det bästa de någonsin upplevt under sin skoltid.
Alla elever är väldigt koncentrerade både när de ser filmen om Emerich liv och när de lyssnar till Emerich och Patrik. Det har då och då kommenterats av andra elever som t.ex. ” Idag var till och med de stökiga tysta.” Eller ”Så här tyst har det aldrig förut varit på en lektion.”
Efter lektionerna kommer många elever fram och vill ställa frågor eller bara tacka Emerich för att han kommit och för att han fortfarande åker runt i skolorna. Det är verkligen kärlek man ser mellan Emerich och de här ungdomarna.
På det offentliga mötet på Almedalsbiblioteket blev det överfullt och vi var tvungna att säga till många att de tyvärr inte fick plats.
När filmen som vi alltid börjar med dragit igång kom en kvinna fram till mig och berättade att det sitter en flicka ute i en bil och gråter för att hon inte kommit in. Hon hade sett fram emot den här kvällen, åkt långt och var nu mycket besviken. Jag bad kvinnan hämta flickan och släppte in henne i salen.
När programmet var slut kom hon fram och berättade att hon för några år sedan när hon gick på högstadiet mådde så dåligt att hon beslutat sig för att ta sitt liv. Då hade Emerich och Patrik kommit till hennes skola och det besöket hade gjort så starkt intryck på henne att hon ville fortsätta leva.
Att få höra ett sådant vittnesmål är verkligen ett starkt bevis på hur mycket dessa besök kan betyda. Under denna vecka fick 1300 barn, ungdomar och vuxna möjlighet att lyssna till Emerich och Patriks budskap och jag är övertygad om att de inte kommer att glömma detta. Jag ser de här besöken som en vaccinering mot mobbning, våld och rasism och för medmänsklighet.
Kerstin Blomberg Ordförande i Emerichfonden
2011-09-12
Sommaren känns definitivt över när skolorna kör igång. Min första arbetsvecka hade jag förmånen att tillbringa på Gotland. Det är fjortonde året i rad som jag besöker gotländska skolor. Det är alltid med speciell glädje jag återvänder dit - inte minst tack vare det varma mottagandet och de välplanerade arrangemangen, som vår Gotlandsrepresentant Kerstin Blomberg står för. Har under de gångna åren föreläst i nästan samtliga skolor där.
2011-05-20
Puuh, nu kan man äntligen pusta ut! Emerichfondens viktigaste händelse - den årliga prisutdelningen på Fryshuset - är avklarad och resultatet var vi mycket nöjda med. Hoppas att deltagare och publik även var nöjda. Det är först när alla små detaljer fallit på plats, som programmet är färdigt för genomförande.
Om två veckor börjar mitt sommarlov.
2011-05-15
Prisutdelningen på Fryshuset närmar sig med stormsteg - 4 dagar kvar. Massor med små detaljer att finslipa, och programmet är nästan spikat men som alltid fortfarande små hinder i vägen för att man skall känna sig riktigt lugn. I år är det första gången som fonden har ett Eldsjälspris. Hoppas att många av er som läser hemsidan kommer till prisutdelningen.
2011-05-13
Har nu haft vårterminens sista föreläsning i Rudbecks Gymnasiet i Sollentuna. Som vanligt har jag haft förmånen få träffa många fina, duktiga och trevliga elever.
2011-04-13
Juryn i våra tävlingar har nu haft sina överläggningar. Det har varit mycket svårt att välja bland alla fantastiska bidrag, som kommit in till oss. Vi kommer inom kort att publicera de nominerade till Skolornas Fredspriset samt Uppsatspriset.
2011-01-27
Den 27 januari "Förintelsens Minnesdag" gästade jag Bessemergymnasiet eller Sandvikens Gymnasieskola, som skolan hette, då den vann förra årets 27januaripris. 27januaripriset delas ut till en skola som arbetar för att hålla minnet av Förintelsen levande. Bessemergymnasiet har några eldsjälar bland SO-lärarna, som i 20 år aktivt arbetat med detta ämne. Många är de resor som eleverna tillsammans med sin lärare gjort till olika koncentrationsläger.
Priset - en check på SEK 10.000 att användas som resebidrag samt Fondens glasduva - delades ut vid en liten ceremoni på skolan.
Emerich,
Jag heter Jorunn Hellman. Våren 2010 mottog jag Emerichfondens pris för bästa uppsats, något som har betytt otroligt mycket för mig. Jag skriver nu för att berätta lite grann om vad jag har gjort sedan dess.
När vi sågs senast gick jag gymnasiets första årskurs. Först sommaren 2012 tog jag studenten, här i Värnamo. Sedan dess har jag passat på att se mig om i världen. Under hösten har jag i tre månaders tid besökt en mycket speciell kyrka i Costa Rica. Den verkar som en radikal röst i en väldigt konservativ miljö och arbetar för utsatta grupper i samhället. Papperslösa invandrare, ursprungsfolk, homo- och transexuella och kvinnor som lever med våld, för att nämna några grupper. I Costa Rica fick jag se hur man kan arbeta med förändring i praktiken, och jag fick uppleva att det oftast inte är så svårt som man tror.
Priset har som jag skrev haft stor betydelse för mitt liv. Dels för skrivandet. Jag har sedan jag fick motta priset haft ett mycket större självförtroende i att skriva, och försökter att utveckla den förmågan hela tiden. Under tiden i Costa Rica förde jag en blogg. Den kan man läsa genom länken: jorunnscostarica.blogg.se
Men kanske allra störst betydelse har det haft för min inställning. Numera vet jag att saker jag gör kan vara av värde också för andra. Jag har lärt mig att förändring handlar om att utbyta idéer och erfarenheter med andra, och sedan tillsammans ta mod och kraft till sig för att verka för det man tror på. Också hur viktigt det är att uppmuntra andras goda gärningar.
Jag står nu inför valet av framtida studier och yrke. Om man vill förändra saker, vad pluggar man då? Det är ingen enkel fråga i en tid som denna.
Stort tack åter igen, och all framtida lycka.
Varmaste hälsningar 2013-04-12
Jorunn Hellman
Tacktal av Malin Mattson vid prisutdelningen av 27Januaripriset 2013 till Nyköpings gymnasium, den 25 januari på skolan!
25 januari 2013
Kära vänner!
Idag är mitt hjärta alldeles fyllt av stor, varm och ödmjuk tacksamhet – så där så att det kluckar och vågar och nästan svämmar över. Och jag ska en kort stund faktiskt låta hjärtat svämma över och i alla fall symboliskt blöta ner er.
Kära Emerich och medlemmar i Emerichfonden! Jag är så tacksam över det erkännande ert pris innebär. Ni har sett och förstått hur djupt och innerligt vårt engagemang är. Ni vet att arbetet med att hålla minnet av och kunskapen om Förintelsen levande inte är något man trollar fram över en natt. Ni ger oss något som är viktigare än alla prispengar i världen – nämligen ett tillfälle att manifestera all den vilja, kärlek, insikt och styrka som vi här på skolan i så många år tillsammans låtit bära vårt arbete. Tack för det pris ni ger oss!
Kära elever! Jag är så tacksam över att få vara del av det som är vi och där jag tillsammans med er får verka för de viktigaste frågorna i världen, för människan och hennes okränkbara värde men också för insikter om det värsta människor kan göra mot människor. De elever som för 12 år sedan gjorde den första resan till Förintelsens platser i Polen dom kom hem fyllda av insikter och erfarenheter. Sedan dess har på olika sätt ni elever genom åren låtit denna resa förändra ert sätt att se på världen, gett er mod att ifrågasätta, fått er att se er själva i ett nytt ljus, öppnat era hjärtan och ögon för mänskliga djup och skapat vilja att föra era kunskaper vidare.
Jag känner ingen oro för framtiden eftersom jag vet hur mycket fint, ljust och klokt ni besitter. Jag vet också att alla ni som just nu förbereder och samlar er inför att resa på samma sätt kommer att bära era erfarenheter in i era fortsatta liv. Ni kommer att föra Emerichs berättelse vidare. Ni kommer att vårda och hålla minnet av Förintelsens offer levande. För det är jag så tacksam.
Kära kollegor! Utan er vore detta arbete omöjligt. Ni är alla så viktiga på så många olika sätt. Det ni varje dag verkar för är stommen och hjärtat i vår skolas liv. I alla sammanhang som handlar om engagemanget för demokrati och människovärde lyfter vi alltid tillsammans blicken och ni finns där med stöd, uppmuntrande tillrop och hjälpande händer. Det pris vi tar emot idag är ett pris som manifesterar allt det goda och viktiga vi tillsammans ger och skapar med och för våra elever. Jag är så stolt och så tacksam över att få vara er kollega.
Nu har jag låtit hjärtat svämma över en stund och avslutningsvis vill jag rikta ett sista tack till alla er som finns här idag och med er närvaro ger oss kraft och vilja att fortsätta arbeta för att hålla minnet av Förintelsen levande och för alla människors rätt att leva i frihet, trygghet och kärlek. Jag vill avsluta med den dikt av Stig Dagerman som vi alltid läser vid våra minnesceremonier på plats i Polen:
Jorden kan du inte göra om Men detta är redan så mycket
Stilla din häftiga själ att själva stjärnorna ler
Endast en sak kan du göra en hungrande människa mindre
En annan människa väl betyder en broder mer.
TACK!
En vecka med Emerich hösten 2012
För femtonde året i rad besökte Emerich Roth nyligen Gotland på inbjudan av Rädda Barnen. Besöken brukar vara en vecka och några år har det varit fler än ett besök. På dagarna organiseras skolbesök och på kvällarna är det olika möten. Denna gång middag med Rädda Barnens ungdomsgrupp, möte med pressen och träff med Gotland skolchef. Vid varje besök organiseras också ett offentligt kvällsmöte dit föräldrar får en särskild inbjudan.
Med sig hade Emerich denna gång Patrik Pelosio, som berättade om sitt kriminella förflutna och hur han lyckades lämna det bakom sig.
För mig som är med ute i skolorna är det härligt att se hur otroligt väl dessa besök tas emot. Många elever har både skrivit och själva kommit fram och berättat efteråt att det här besöket var det bästa de någonsin upplevt under sin skoltid.
Alla elever är väldigt koncentrerade både när de ser filmen om Emerich liv och när de lyssnar till Emerich och Patrik. Det har då och då kommenterats av andra elever som t.ex. ” Idag var till och med de stökiga tysta.” Eller ”Så här tyst har det aldrig förut varit på en lektion.”
Efter lektionerna kommer många elever fram och vill ställa frågor eller bara tacka Emerich för att han kommit och för att han fortfarande åker runt i skolorna. Det är verkligen kärlek man ser mellan Emerich och de här ungdomarna.
På det offentliga mötet på Almedalsbiblioteket blev det överfullt och vi var tvungna att säga till många att de tyvärr inte fick plats.
När filmen som vi alltid börjar med dragit igång kom en kvinna fram till mig och berättade att det sitter en flicka ute i en bil och gråter för att hon inte kommit in. Hon hade sett fram emot den här kvällen, åkt långt och var nu mycket besviken. Jag bad kvinnan hämta flickan och släppte in henne i salen.
När programmet var slut kom hon fram och berättade att hon för några år sedan när hon gick på högstadiet mådde så dåligt att hon beslutat sig för att ta sitt liv. Då hade Emerich och Patrik kommit till hennes skola och det besöket hade gjort så starkt intryck på henne att hon ville fortsätta leva.
Att få höra ett sådant vittnesmål är verkligen ett starkt bevis på hur mycket dessa besök kan betyda. Under denna vecka fick 1300 barn, ungdomar och vuxna möjlighet att lyssna till Emerich och Patriks budskap och jag är övertygad om att de inte kommer att glömma detta. Jag ser de här besöken som en vaccinering mot mobbning, våld och rasism och för medmänsklighet.
Kerstin Blomberg Ordförande i Emerichfonden
2011-09-12
Sommaren känns definitivt över när skolorna kör igång. Min första arbetsvecka hade jag förmånen att tillbringa på Gotland. Det är fjortonde året i rad som jag besöker gotländska skolor. Det är alltid med speciell glädje jag återvänder dit - inte minst tack vare det varma mottagandet och de välplanerade arrangemangen, som vår Gotlandsrepresentant Kerstin Blomberg står för. Har under de gångna åren föreläst i nästan samtliga skolor där.
2011-05-20
Puuh, nu kan man äntligen pusta ut! Emerichfondens viktigaste händelse - den årliga prisutdelningen på Fryshuset - är avklarad och resultatet var vi mycket nöjda med. Hoppas att deltagare och publik även var nöjda. Det är först när alla små detaljer fallit på plats, som programmet är färdigt för genomförande.
Om två veckor börjar mitt sommarlov.
2011-05-15
Prisutdelningen på Fryshuset närmar sig med stormsteg - 4 dagar kvar. Massor med små detaljer att finslipa, och programmet är nästan spikat men som alltid fortfarande små hinder i vägen för att man skall känna sig riktigt lugn. I år är det första gången som fonden har ett Eldsjälspris. Hoppas att många av er som läser hemsidan kommer till prisutdelningen.
2011-05-13
Har nu haft vårterminens sista föreläsning i Rudbecks Gymnasiet i Sollentuna. Som vanligt har jag haft förmånen få träffa många fina, duktiga och trevliga elever.
2011-04-13
Juryn i våra tävlingar har nu haft sina överläggningar. Det har varit mycket svårt att välja bland alla fantastiska bidrag, som kommit in till oss. Vi kommer inom kort att publicera de nominerade till Skolornas Fredspriset samt Uppsatspriset.
2011-01-27
Den 27 januari "Förintelsens Minnesdag" gästade jag Bessemergymnasiet eller Sandvikens Gymnasieskola, som skolan hette, då den vann förra årets 27januaripris. 27januaripriset delas ut till en skola som arbetar för att hålla minnet av Förintelsen levande. Bessemergymnasiet har några eldsjälar bland SO-lärarna, som i 20 år aktivt arbetat med detta ämne. Många är de resor som eleverna tillsammans med sin lärare gjort till olika koncentrationsläger.
Priset - en check på SEK 10.000 att användas som resebidrag samt Fondens glasduva - delades ut vid en liten ceremoni på skolan.
